Ja kollar på honom, han kollar på mig. Men ja sliter blicken ifrån han. Ja går bort mot lekplatsen sätter mig ner på en bänk. Ja kan inte hålla tårarna inne längre. Mina tårar är som regnet på en varm höst kväll. Efter fem minuter bara endast fem minuter, kommer någon och sätter sig brevid mig och lägger armen om mig. Det är han, han från biologin. 

-hur är det med dig?
-bara bra
-det ser inte ut som de
- ja mår bra lämna mig ifred!
-nej

Ja går där iväg och tar upp bilden ur väskan det rinner tårar på glasskivan. Hur mycket kan man sakna någon?
Agnes skärp dig! du måste fokusera dig på nuet inte framtiden. Tänker jag.
Det kommer alltid upp en liten bild i mitt huvud han e min bara min tänker jag.
-MIN! skriker jag
Alla som gick förbi och kolla på mig. till och med hunarna i parken kollar på mig. Jag kryper ihop i min jacka och försöker att gömma mig. Det ringer i mobilen. Jag tar upp den ur väskan. Men när ja försöker hitta mobilen ser ja ett armband. De är då inte mitt. Ja kollar på det. Det är två hjärtan i ett hjärta står det A och i det andra B.
Ja tänker tillbaka han från biologin! Ja springer tillbaka och så tänker jag mobilen! Jag såg att Matthew hade ringt ja ringer tillbaka. Nej bara mobil svar. Ja skickar ett sms och gråter.
Jag går förbli honom.
Jag ber om ursäkt ja sätter på mig armbandet.
-Du hittade mit armband.
-Ja fint tack
Han undrar om ja vill följa honom hem. Ja sa jag och gick. De va en rätt så lång väg hem till han...